Byn Berg

Byn Berg i början av 1900-talet, bilden från Alf Brenners bok. Klicka för större bild.

Hemmanet Bondas låg i Berg by, i nuvarande Degerby i Ingå. Byn med hemman finns nämnda redan 1540. Till byn hörde fem hemman: Puris, Kvis, Sigurds, Bondas och Langis. Ett hemman försvann efter 1571 och ett som omnämns i mitten på 1600-talet verkar ha sammanslagits med Langis. I sin bok från 1936, med namnet ”Ingå, Fagervik, Degerby, en västnyländsk bygdekrönika” och tryckt i Ekenäs, kallar Alf Brenner byn en ödesby. Levnadsvillkoren i byn var hårda fram till nittonhundratalet, bönderna där hörde till de fattigaste i östra delen av Ingå. Alf Brenner spekulerar i att namnet Bondas skulle vara en genitiv av släktnamnet Bonde eftersom det skulle ha varit omotiverat att ge namnet Bondas till ett hemman i en bondby.

På Bondas dog gamla bonden och hans husfolk”uti armod och hungersnöd” år 1697 om våren varefter sonen som tidigare övertagit stället rymde till Reval och slutligen hamnade som knekt i Kyrkslätt. Detta ödeshemman upptogs därefter av en landbondeson, Lars Henriksson från Langis, vars efterkommande innehade det till 1840. Bland dessa  ”efterkommande” hittas min farfars farfars far och hans son. Bondas innehades 1793-1815 av Petter Pettersson Ramström och av hans son Henric 1815-1840. Petter Pettersson Ramström gifte sig med Karin Matsdotter 2 oktober 1792. Karin var dotter till tidigare ägaren Mats Andersson, som innehaft gården 1752-1765. Mats Anderssons son Henrik Mattsson hade hand om gården 1765-1792, varefter Petter blev bonde där genom sitt giftermål. Petter var då 22 år och Karin 31. Petter var för övrigt bondson från Lillramsjö och den som tog sig namnet Ramström.

Källa: Ingå, Fagervik, Degerby, en västnyländsk bygdekrönika sammanställd av Alf Brenner. Del 2. Ekenäs, 1936.

Testat vedpannan Alice

Värmekaminen Alice

Nu har det gått tre veckor sedan vedpannan installerades så jag ringde försäljaren och sa att nu var det dags att testa, specialbruket borde ha torkat tillräckligt. Han ville nämligen vara med och se hur det skulle fungera. Jag var försiktig och gjorde bara en liten brasa till att börjas med. Rätt omgående började vattnet att värmas ändå. Draget var bra och ingen rök kom in så jag slängde på mer ved. Vid sextio grader öppnar den termiska ventilen mot ackumulatortanken och börjar att värma vattnet. Det gick ungfär på trekvart och då eldade jag försiktigt. Vattentemperaturen i varmvattenberedaren steg hela tiden. Efter två timmar hade också vattentemperaturen lägst ner i tanken börjat stiga, från 36 till 37 grader. Efter fyra timmar var vattnet 66 grader i botten och 63 i toppen. Fina grejer! Eldar vi lite morgon och kväll sparar vi in mycket elström. På detta sättet går värmepumpen inte alls igång på många timmar. Härligt!

Nu kör vi vattenmantlat

Ny värme

Pannrummet idag

Torsdagen 10 november då vi var på väg till Nådendal dök installatörerna upp härhemma med den nya värmepumpen och ackumulatortanken och då vi kom tillbaks fyra dagar senare stod mycket installerat men gamla oljepannan puttrade på fortfarande, den skulle de lämna till in i det sista så att vi skulle vara utan värme så kort stund som möjligt. Hänsynsfullt tänkt. Då de väl kopplade bort den gamla pannan och satte igång den nya så gick det så snabbt att det knappt började svalna i huset. Då jag kom hem från jobbet den 16 november lite efter fyra på eftermiddagen så snurrade fläkten så skönt bakom huset. ”Gå ut och lyssna”, ropade dom åt mej då jag kom och jag blev imponerade över hur tyst den var. Det hade varit lite svårt att föreställa sig hur det skulle låta.

Nu verkar allt fungera och har så gjort från första början. Vedkaminen Alice kom in för några dagar sedan och murades fast i skorstenen med specialbruk som skall torka tre veckor så det dröjer till december förrän vi kan testa den. Jag har jämfört elförbrukningen med Meterologiska institutets värmekurva och de följer varann åt alldeles fantastiskt. Ett så exakt system har nog detta hus aldrig upplevt.

Mellan 2500 och 2800 liter olja har vi bränt per år, det motsvarar 25000 – 28000 kWh i energiförbrukning. Med detta system räknar jag med cirka 12000 kWh för värmeproduktion, dvs. ungefär hälften av tidigare års åtgång. Återstår att se hur det blir med den saken:)

Tanken är en ExoTank VPS på 500 liter med två elpatroner, 3 kW och 6 kW och värmepumpen en ExoAir Polaris som ger en värmeeffekt på 9,9 kW vid en ineffekt på 3,37 kW. Och så Alice då som vi tänker elda kalla vinterdagar, en vattenmantlad vedkamin.

Bilder på grejorna hittas här!

Alfred, Marie och Knut

Maries ena son, Marie själv och Alfred med sonen Knut. Einar hade med sig fotot då han besökte Finland 1929. Klicka för större bild.

Alfred gifte sig med Marie Lissou, född Jensen. Hon var änka och född i Danmark. I sitt tidigare äktenskap hade hon två pojkar och tillsammans med Alfred fick hon en son, Knut (eller Knud). Knut föddes 1921 och avled 1986. De bodde vid Lado Viedma där de hade 5000 får och 20.000 hektar land. Stället döpte Alfred till Helsingfors. Till närmaste stad var det 350 kilometer. Där fanns också närmaste läkare och skola. En gång om året åkte de med oxkärra till Santa Cruz för att handla förnödenheter. Då Maria skulle föda färdades de i åtta dagar, först längs södra stranden av Lago Viedma (med roddbåt), sedan utmed Rio la Leona till Lago Argentina och efter en kort sjötur där längs Rio Santa Cruz den flera hundra kilometer långa vägen till staden. Detta har Knuts hustru Filomena Perez berättat. Kan läsas i dagstidningen Västra Nyland 20/1 1963. Tidskriften Apulehti har också skrivit om sydamerikaemigranterna 19/8 1988.

Min kusin Thelma har försett mej med bilden och min släkting Leif med tidningsurklipp och en massa släktforskning runt släkten Ramström.

Lovisa Vilhelmina Westman

Lovisa Vilhelmina Westman med en del av sina söner och döttrar. Karl Arvid till höger om henne, på hans vänstra sida, längst till höger står Emil och Einar stående längst till vänster. Höger om Einar står (troligen igen) Signe Engblom. Kvinnan till höger om henne kan vara Anna Sandström. Troligen är det Ines Fröberg som sitter till vänster om Lovisa.

Min faster Inga och min släkting Birgit har bägge på varsitt håll forskat i Lovisa Westmans släkt. Det resulterade i släktrötter ända ifrån 1500-talet. Här följer en sammanfattning av deras arbete:

Anders Korp, landsfogde för Gustav Wasa som levde på 1500-talet. Han hade en son, Sigfridus Andreae Korp, född 1587 i Korpila by, Vichtis.  Sigfridus blev kapellan 1624 i Sjundeå församling där han verkade i 54 (!) år. Han dog 1678 och är begraven i koret i Sjundeå kyrka. Tillsammans med Anna Persdotter fick han sonen Gabriel Sigfridus Korp, som blev adlad Ridderkorp år 1689. Introducerad i Svenska Ridderhuset under nummer 1154. Han försvann under Stora Ofreden. Ägare av Mörsbacka i Sjundeå, Abrahamsby och Juopola i Kyrkslätt och Oksala i Pälkäne

Han var student i Åbo 1652-1654 och använde då i likhet med brodern Henrik tillnamnet Malmenius. Sistnämnda år trädde han i militärtjänst vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente. Tillsammans med Kristina Lagermarck fick han dottern Anna. Anna gifte sig med kaptenslöjtnant Siggert Jegge på Hila i Kyrkslätt och tillsammans fick de dottern Lena. Anna Riderkorp dog år 1724 och Siggert Jegge 1693.

Lena Jegge gifte sig med Anders Henriksson Westman och de fick sonen Siggert. Anders Henriksson Westman innehade Hila till sin död 1734.

Sonen Siggert Westman föddes 1705 och dog 20 januari 1758 i Kyrkslätt. Han gifte sig med Maria Henriksdotter, född cirka 1717. De fick tillsammans sonen Johan Westman född 11 december 1750 på Hila i Kyrkslätt. Johan fick tillsammans med Maria Vikström, född 1755, sonen Johan Henriksson Westman, född 1 december 1782. Han gifte sig 24 april 1810 med Anna-Marie Pettersson, född 1788 i Kyrkslätt. Johan Henriksson Westman dog 4 mars 1853 och Anne-Marie Pettersson 5 november 1865. Deras son, Viktor Wilhelm Westman gifte sig 26 juni 1851 på Lill-Hila (godset Hila hade blivit delat) med Matilda Wilhelmina Wikstedt. Viktor föddes 21 december 1825 och dog 28 december 1889 på Störsvik. Matilda var född 11 november 1825 och dog 16 december 1915. Dessa personer var Lovisa Vilhelmina Westmans föräldrar. Lovisa gifte sig sedan med Johan Fredrik Ramström, min farfars far.

I tidskriften Genos, årg. 13 år 1942 sid. 6-12 skriver Alf Brenner om släkten Korp och Ridderkorp, klicka på länken för att läsa.

Thelma C skickade mej fotografiet.

Träff på Sjökulla

Släkten uppställd runt Lovisa Vilhelmina Ramström, född Westman.

1 september 1929 var det släktträff hos Ramströms. Einar Ramström kom hem från Argentina och hälsade på. Einar jobbade på en neonrörsfabrik i Mendoza och han var intresserad av ny teknik och fotografering så det var troligen han som ordnade med fotograferingen. På bilden ovan ser man släkten samlad. Mittpunkten utgörs av Lovisa Vilhelmina Ramström, min farfars mor. På bilden är hon 77 år och hon levde ytterligare tio år till. Platsen är Sjökulla i Lappträsk där Emil Ramström bodde med sin hustru Toini Löfman.

Namnen på personerna torde vara så här, barnen längst fram från vänster: Birgit och Carola Engblom, Greta Ramström, Gudrun Sandström, Ole Sandström, Vivan Sjöberg.Följande rad från vänster: Erik Fröberg, Sven Ramström, Toini Löfman, Ines Fröberg, Lovisa Ramström, Anna Sandström, ??, Åke Fröberg. De sista raderna från vänster: Carl Engblom, Einar Ramström, Hannes Grönberg, Nils Ramström, Emil Ramström, Anni Grönberg, Selim Fröberg, Signe Engblom, Ragnar Fröberg, Edith Fröberg, Gunnar Fröberg, Runar Ramström, Arvid Ramström och Gustaf Sandström.

Min kusin Thelma skickade mej fotografiet och hjälpte till att identifiera personerna.

Flexifuel

Vi har nu beställt vårt nya värmesystem, ett system med både luftvärmepump, elpatron och ved som tillskottsvärme för kalla dagar och nätter. Huvudvärmekälla blir Euronomens Exo Air Polaris luftvattenvärmepump och hjärtat i systemet blir Euronomens Exo Tank VPS på 500 liter och två elpatroner på 3 och 6 kW. Värmepumpen borde teoretiskt fylla vårt energibehov till 96 %. Tillskottsenergi behövs vid -9 grader. Teoretiskt uträknat och än så länge oprövat. Som en reserv och en möjlighet att få ner elförbrukningen på tillskottsenergin skall vi använda Nordic Värmesystems vattenmantlade braskamin Alice på 15 kW, varav 12 kW går till vattenuppvärmning. Det skall bli spännande att prova hur det fungerar. Vår försäljare Hus & Fritidscenter i Mariehamn räknar med tre installationsdagar. De har tid om först cirka en månad så jag blir tyvärr tvungen att beställa några liter olja före det. Måste ta reda på hur små mängder de levererar, vad vi behöver är bara ett par hundra liter olja.

Nytt värmesystem

Vår trötta oljepanna från 1977

Då vi kom hem efter vår semester längtade jag efter ett varmt bad. Jo pyttsan, inget varmvatten strömmade ur kranen, pannan hade lagt av. Snabbt fram med telefonkatalogen och försöka hitta en pigg montör som var villig och komma och fixa saken. Det ordnades snabbt och skickligt av Rebell-rör (vilket härligt namn, det var namnet som fick mej att ringa dit), men som rörmokaren konstaterade, pannan går på övertid. En ny måste installeras.

Olja verkar inte vara ett bra alternativ så andra energikällor måste till. Pellets eller ved ligger nära till hands, det finns så många tjusiga pannor idag. Nu har vi fått en del offerter och först lutade det åt pelletspanna och solfångare men nu verkar luftvärmepump som värmer vattnet ett rätt intressant alternativ. Som komplement behövs en vattenmantlad vedkamin. I praktiken blir det då också att vattnet delvis värms också med el, något som vi hade velat undvika men installationen är enkel. Hur mycket el som går åt beror sedan på hur mycket man eldar med ved. Under kall vinter räcker värmepumpen inte till att värma allt vatten. Så under den kalla tiden blir det att förlita sig på el och ved. Det bökigaste med pellets verkade vara att få till stånd ett tillräckligt stort förråd för pelletsen. Tre ton borde få plats i källaren. Det går men kräver ombyggnadsarbeten och just nu orkar jag inte med det. Vi måste bestämma oss snart, få nu se vad det blir.

Sommaren som gått

Sommaren profilerade sig som åskrik. Och blixtrade det inte så dundrade det alltid någonstans i fjärran och jag kände hur åskan liksom låg och tryckte runt hörnet hela tiden. Blixtnedslagen höll sig ända på rimligt avstånd.

Sommaren var också förunderligt fästingrik, familjen plockade av sig tiotals, både löst krypande och fastbitna parasiter. En ny parasit som uppenbarade sig var älglusflugan, som hör till släktet lusflugor. Den har inte tidigare visat sig på Seglinge, men nog på de intilliggande holmarna Kumlinge och Enklinge. Nu har den då alltså, förmodligen oåterkalleligt, invaderat våran ö. En otrevlig bekantskap. Usch!

Sommaren var ändå inte bara vilda djur och oväder som ovanstående kan ge anledning att tro, o nej, den var också skön och behaglig. Vi tog det lugnt och spelade en trudelutt då och då. Loja dagar och den femte semesterveckan är alltid grädden på moset! Vi hann att bo tre nätter i det lugna, sköna Sattmark med sina lerstugor och mysiga kaffestuga.