Sommaren profilerade sig som åskrik. Och blixtrade det inte så dundrade det alltid någonstans i fjärran och jag kände hur åskan liksom låg och tryckte runt hörnet hela tiden. Blixtnedslagen höll sig ända på rimligt avstånd.

Sommaren var också förunderligt fästingrik, familjen plockade av sig tiotals, både löst krypande och fastbitna parasiter. En ny parasit som uppenbarade sig var älglusflugan, som hör till släktet lusflugor. Den har inte tidigare visat sig på Seglinge, men nog på de intilliggande holmarna Kumlinge och Enklinge. Nu har den då alltså, förmodligen oåterkalleligt, invaderat våran ö. En otrevlig bekantskap. Usch!

Sommaren var ändå inte bara vilda djur och oväder som ovanstående kan ge anledning att tro, o nej, den var också skön och behaglig. Vi tog det lugnt och spelade en trudelutt då och då. Loja dagar och den femte semesterveckan är alltid grädden på moset! Vi hann att bo tre nätter i det lugna, sköna Sattmark med sina lerstugor och mysiga kaffestuga.